"It started when he threw a sheep at me"

eftersom jag inte är rik

För att göra saken värre har jag spenderat veckan med att se tolv avsnitt av serien Stockholm-Arlanda Flygplats. Ja, mitt jag-vill-resa-tillstånd är så illa. Men serien är ganska okej.

Hunting for Witches

Bloc Party

saker som tyder på att jag är en riktigt uslig och hemsk människa

"Du kunde väl svara?! Låter inte likt dej att bara sluta kontakta utan förklaring"

Jag svarade inte inom två timmar på ett meddelande jag fick, eftersom jag åt restaurangmiddag med kollegor. Fick jag större lust att svara efter meddelande nummer två? Nä.

Likt vem? Mej? Och det meddelar du efter att vi träffats tre gånger. Sluta kontakta? Jäklar, vi träffades senast för exakt en vecka sedan. Kontaktar jag alla mina vänner och bekanta oftare än en gång i veckan? Nä.

I Wish I Was Someone Better

Blood Red Shoes

om jag var rik

"48 hours to fulfil your dreams".
Jag kan inte låta bli att öppna mejlet, trots att jag vet vad det innehåller och att innehållet inte är bra för mig.

Jag kunde flyga till Delhi för 399€, Dubai för 299€ eller Boston för 299€.
Om några dagar åker jag till Nederländerna och därfirån till Italien.
Men jag har ju aldrig varit till Delhi. Aldrig till Dubai heller. Och stackars lilla jag skulle gärna faktiskt besöka Boston. Faktiskt är jag helt säker på att jag skulle bli väldigt glad av en resa till Boston. Faktiskt.

meddelande från det undermedvetna

Inatt drömde jag att jag gick förbi en R-kiosk och såg den nya Husis. Jag tyckte att den var snygg. Det är allt jag minns av drömmen.

Det känns som en väldigt konstig dröm. Jag har varken läst eller sett Husis sedan den ändrats. Inte har jag tänkt på den heller.

Storm Warning

sista viljan

Det är något speciellt med att testamentera sina bedrifter, sin kunskap och sina idéer.

"Men jag har ju knappt gjort nått, vet ju knappt nått, orkar knappt engagera mig i en framtid jag själv inte kommer att ta del av", tänkte jag.

Nu har jag skrivit 1123 ord och konstaterar att det är både roligt, vemodigt och att jag bara skrivit en tredje del, att det egentligen finns så mycket att ge vidare.

Dust and Echoes

God is an Astronaut

ska vi ta en kaffepaus nu?

Räknade nyss ut att det imorgon är fyra veckor sedan jag såg en annan människa i kansliet jag jobbar. Det sätter sina spår.

På fredagen trodde jag att jag skulle få besök av en kund. Efter att jag ringt till personen två och en halv timme efter planerat besök fick jag veta att personen glömt meddela att den inte ämnar infinna sig. Då gick jag hem och kände mig aningen moloken.

Det är ganska trist att dagarna i enda skriva mitt testamente över min tid här. Om en vecka är det min sista dag. Det känns lite blandat.

Det skulle vara roligare om det fanns studerande på en studerandeinstans. Nu sitter bara jag här.

att inte förglömma

Lite eld och lågor blev jag faktiskt förra veckan när jag påmindes om att det vilken dag som helst dimper ner ett monster i min brevlåda. Eller i ett paket adresserat till mig. Ack, vad materiella ting kan göra en människa glad.

balansräkning

Nä, jag har inte gjort något speciellt den senaste tiden. Läst guideböcker. Funderat på packning. Tänkt på jobb. Planerat in möten. Avbokat möten. Funderat hur jag ska svara på sms jag fått. Funderat när jag senaste kände att jag var eld och lågor. Legat i solariet och för första gången i mitt liv blivit brun istället för röd. Eller okej, blivit rödbrun istället för kräftröd. Sett på filmer. Lyssnat på musik. Sovit utan dyna för att bota huvudvärken. Legat på spikmattan för att bota huvudvärken. Idag blivit av med min sexdagarlånga huvudvärken. Konstaterat att jag var eld och lågor hela förra veckan. Konstaterat att det känns som väldigt länge sen. Glömt att svara på mejl. Kommit ihåg att svara på mejl. Inte orkat svara på mejl. Tänkt att jag svarar på mejl imorgon. Kännt att det var väldigt längesen måndagskvällens program, tisdagskvällens program, onsdagens sista jobbtågresa med möte, onsdagskvällens program, torsdagens fotboll. Och det känns inte alls som om det var lördag igår. Jag har bara haft fullt upp och varit väldigtväldigt trött.

Surrender My Love

The Peepshows

She's Got You High

andas in, andas ut...

Imorgon blir en helt superdag. Eller total pannkaka.

Och tänk om vi ska äta wok med pinnar och jag glömmer hur man gör, alternativt är för nervös för att klara av det. Och om jag babblar på utan paus. Och om jag inte gillar hans hemgjorda mat alls. Om jag gör en magplask när jag stiger ut från bussen. Och tänk om jag inte alls kan sova i natt och är jättetrött imorgon. Och borde jag ta med mig efterrätt, förutom vinet? Och tänk om jag glömmer all finska och han all svenska. Och tänk om han bara säger att han är nervös trots att han inte kunde bry sig mindre. Äsch.

Half in Love with Elizabeth

Mystery Jets

14 dagar kvar

"Packa rätt - gör väskan lätt", "Packa rätt inför resan", "Öppna din väska - packa med Vagabond". Sidorna är otaliga. Men inte på en enda står det något om hur man ska packa både för Holland och Italien, för konferens, konferensföredrag och semester, för stad och land, för bergsklättring och långa bilturer som chaufför, för boende på fyra olika ställen, för minst 20 dagar. 

På datorn finns nu 1840 låtar. First thing first. 

skugga (eller: måndagskvällens program, eller: jag tror jag vill skriva annat än prosa igen, eller: jag kommer att ändra radbytet många gånger)

           bakom     

där borta 

          tidigare     

som det var innan, 

                 men inte längre,            inte mer 

mera? 

      det var

där kvar

var, var

               blir mindre 

              finns snart inte alls

                 borta           borta           suddas ut

släpet som hänger                         efter      fastnat i ena benet

                     bakom mig

  där borta

                                                           inte borta ännu

                                                                           ännu kvar

 kvarlämning

             lämnat kvar

bakom mig

             titta bakåt

               framåt, framåt, aldrig bakåt, inte längre bakåt, bara framåt 

                                     kvar men blir mindre

       mindre och mindre blev jag

    liten var jag

        till slut

förhållandevis liten

förhållande

                        hålla, hålla om, hålla för 

                  släppa

släpa efter 

efterlämning 

          lämna, lämna, lämna, 

           lämnade kvar

                  hålla kvar,

                  förhålla sig till det

                  hålla ut

Happy Endings

First Floor Power

smått och gott

Det är bara måndag. Men detta förblir antagligen veckans bästa citat från min mejlbox:

"Pitäisikö sitä käydä parturissa, mitä sitä pukee päälleen, ajaako parran vai jättääkö sängen. Help. Onneksi uudet silmälasit sai sentään hankittua. Paniikkivaihde päällä."

Run, Run

Those Dancing Days

äppel och träd

Jag träffar min mamma första gången efter att jag färgat håret rött, orange och grönt. 

Hon utbrister: Men oj, varför har du en lila handväska till håret? Äger du ingen grön?

Jag: Jag vet, det blev den lila av gammal vana.

Hon: Nå, nagellacket passar i alla fall din tröja.

Det är kanske inte så konstigt att jag blivit sådan som jag är.

blast from the past

Sagt superfort i telefon: Hej, vi har ett helt supererbjudande till dig som tidigare varit trogen prenumerant på National Geographic.
Jag: Jag är inte intresserad
Sagt superfort: Den här gången får du en superduperheltunderbar gåva
Jag: Tidningen var inte till mig
Sagt superfort: Men det här är ett specialerbjudande
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Tre månader till priset av två
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Specialgåvan är ofattbart underbar.
Jag: Tidningen var inte till mig.
Sagt superfort: Kanske du vill fortsätta med gåvoprenumerationen?
Jag: Till min ex-sambo sedan två år? Nä.
Sagt superfort: Oj, ursäkta. Vi ska skryka dig från registret.
Jag: Gör så.

Proceduren upprepas tre gånger om året.

Animals

Coco Rosie

tisdagkväll

"Vet du. Jag kom nyss på vilken låt jag vill att ska spelas på mitt bröllop", säger han.
"Va?", säger jag.
"När eller om jag gifter mig alltså", säger han.
"Alltså nyss som här och nu", frågar jag.
"Nja", säger han.
"Eller vill du gifta dig med mig?", tillägger han.
"Nä", ropar jag lite för ivrigt.

Sedan skrattar vi. Som tur är.

tema vecka 20

Jag är lycklig.

Igår: Mord och några visor + Jenny Wilson.
Idag: Teaterpjäsen Jag är din flickvän nu
Imorgon: Dansföreställningen The Square

Jobb: bloggare

Peppar.fi skriver om drömjobbet som köpcentret Forum erbjuder. Spännande projekt där jobbet går ut på att shoppa och blogga. Jag fastnade vid ett svar i artikeln:

Och det måste vara tjejer?
– Ja, det var tanken. Tre till sex månader är en lång tid och vad som helst kan ju hända …

Och jag undrar: Varför, varför, varför? Vad kan hända om det inte är tjejer? Vad menas med vad som helst kan ju hända? Skulle det vara annorlunda om det var fråga om under tre månader? Får bloggarna skriva kritiskt? Varför ordnas en casting? Varför hade de inte istället en blogg som ansökningsbrev? Och de som ansöker ska skicka med bilder på sig själva?

Någon som kan förklara?

Mord och några visor

Tidpunkt: 13.5 kl 19-
Plats: Åbo, Dynamo
Trevlighetsnivå: Riktigt, riktigt trevligt.
Mera information: hittas här

The Wooden Chair

Jag har inte bestämt mig om jag tycker om Jenny Wilsons nya skiva, eller om jag tycker om den riktigt mycket. Det finns sånt som gör att man blir glad och dansig, men samtidigt känns den lite enformig. Detta efter fem genomlyssningar. Vi får se om det ändrar efter att jag sett henne live. Jag har en biljett till Klubi på onsdag. Jag kunde inte hålla mig, trots att tidtabellen är tajt.

istället för blommor till mamma

Jag tror att jag fått fammosjukan. Tre morgnar i rad.

Tre morgnar då jag enligt alla konstens regler borde vakna lite tröttare, lite segare, lite mera usch-jag-mår-lite-illa och lite senare än normalt. Istället har jag vaknat piggare, gladare och tidigare än efter de kvällar då jag kommit hem innan man kan säga att det är efter mitt i natten.

Idag vaknade jag dessutom med tanken "hinner jag med tåget som går om en halv timme eller om en och en halv timme?".
Och jag som inte alls skulle åka tåg idag. Som tur var finns det på söndagar inget tåg som åker om en halvtimme. Nu hann jag göra mig i ordning i lugn och ro, så att mamma slapp säga "Jahas, så du fick ett sånt där typiskt infall och rusade upp och drog på dig första bästa kläder, sprang till tågstation och hann inte kamma håret, äta morgonmål, glömde telefon och hemnycklar för att du fick ett infall och kände att du måste rusa som om livet hänger på det". Det skulle i och för sig inte vara första gången hon skulle säga något sånt, men jag har en känsla av att hon tycker att det är helt trevligt att slippa. Som morsdagspresent, typ.

Jag saknar dig

Emma Nordenstam

Att åka tåg

Från

"Och vet du vad, min man vill ha sin gamla fula soffa i vår lägenhet. Den som han hade i sin ungkarlslya.", hör jag henne säga.
"Va?", utropar den andra.
"Jo för att kompisarna tyckte så mycket om den."
"Nämen..."
"De satt säkert och spelade Playstation i den. "
De skrattar.
"Nåmen, han vet ju bättre nu, förstås"
"Ja, nog sa du väl till direkt".

Till

"Jag är nog sån äijä.", säger hon.
Den andra kvinnan är tyst.
"Jag äter grillkorv och dricker öl.", fortsätter hon som förklaring.
Den andra kvinnan skrattar.
"Men ja, alltså inte varje vecka. Och bara på sommaren.", fortsätter hon ytterligare
Den andra kvinnan är tyst.
"Ja alltså, om jag åt korv och drack öl oftare skulle jag ju bli fet.", fortsätter hon.
"Det är nog helt hemskt hur kvinnor i allmänhet blivit fetare och fetare.", tillägger hon.

Till

"Det är intressant hur män har börjat göra mat.", säger hon.
"Jo, min man gör mera mat hemma än vad jag gör.", svarar den andra.
De skrattar.
"Så är det ju hos oss också", svarar hon.
"Ja, könsrollerna har nog blivit helt upp och ner.", svarar den andra.
De sitter båda tysta.

Jag hinner tänka både ett och annat om kön, normer och kultur.

Everyone Else in the World

Stina Nordenstam

Kungen av Mumindalen

Jag såg Kungen av Mumindalen för en tid sedan. Det jag minns är att hela parketten var fylld av högljudda lågstadieelever som var på klassutfärd och att jag delade balkongen med en finskspråkig högstadieklass med elever som var för tuffa för att gå på teater. Jag tror det tar rätt länge tills jag går på teater mitt på dagen igen.

Love You Better

The Maccabees

working nine to five - eller ett för läsare rätt torrt blogginlägg

Om en månad skall jag hålla ett föredrag här. I natt drömde jag att jag stod framför åhörarna men inte hittade min presentation på minnesstickan. Aningen stressande eftersom hela föredraget byggde på min analys av personporträtt från bloggar. Jag hann fundera om jag borde rita av fotografierna på tavlan innan jag vaknade.

Väl på jobbet fick jag besked om att en av mina artiklar blivit accepterad i en internationell tidskrift efter double blind peer review. Jag borde fira. Istället kom jag ihåg att jag pratade med en redaktör som lyssnade på mitt föredrag i Köpenhamn i höstas och ville att jag skulle skicka artikeln, och senare mejlade mig en layoutguide. Det är roligt att skriva men tråkigt att göra layout enligt alla konstens regler. Idag har jag gjort layouten. Och jag förstår inte hur det kan ta så många timmar. Var färdig att skicka iväg den när jag insåg att de vill att jag skall skicka bilderna både i texten och i seperata filer. Jag hittade dem ingenstans. Hann tänka att det var det här drömmen ville ha sagt.

Trött. Irriterad. Förbannad. Jag kommer aldrig att kunna skicka iväg artikeln. Jag kommer aldrig att kunna hitta de nitton bilderna trots att jag vet av vilka bloggar de är tagna. Det var helt bortkastat att be bloggarna om tillåtelse för att få publicera dem. Helt bortkastat. Helt oinspirerad att söka nya bilder, nya tillåtelser. Tills jag mindes att jag förra sommaren använde en annan minnesticka. Och jo, där fanns de. Som i drömmen men tvärtom.

Jag känner mig tom i huvudet. Men om jag inte får iväg artikeln idag, kommer jag aldrig att få iväg den.

aprils klena skörd

Inget jahurra, inget ja, bara ok: Varannan vecka, Klassfesten, How to Lose Friends and Alienate People, O, Brother, Where Art Thou, Rachel Getting Married, H:r Landshöving

Har helt enkelt inte varit på filmhumör.

Missed Me

Dresden Dolls

tema vecka 18

Tisdagkväll:
Jag: Och när jag har pengar shoppar jag.
M: Jo, det märks. Då kommer du med nya kläder flera dagar i rad.
Jag: Jag trodde inte att märks.

Onsdag;
S i telefon: Vad gör du?
Jag: Provar kläder.
S: Är du påväg någonstans?
Jag: Nä. Jag gör det som tidsfördriv.

Torsdag i klädaffär:
L: Hej. Söker kläder till fest ikväll
Jag: Hej. Jag söker kläder till fest imorgon.
L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Jag: L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Hem kommer jag utan nya kläder, om man inte räknar nya skor.

Fredag:
Jag: Passar det här ihop?
P: Jo, nog tycker jag det.
Jag: Hmm...
P: Nå vi kan ju kalla det Lumpar-Lotta-stilen.

Fredag klockan 16:15
Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Klädhögar överallt. Kläder som jag till och med glömt att jag äger. På mig har jag en kort klänning som jag köpte i Barcelona sommaren 2007. Den där som jag nästan alltid har på mig till fest och halvfest trots att jag innan provat igenom nästan hela min garderob. Den där som jag först hemma insåg att var en tunika för gravida.