31 januari 2010

egentligen

Jag satt vid mitt köksbord i köket. Åt köttsoppa, när jag tänkte att det egentligen är rätt konstigt om man inte började känna sig en aning nedstämd av att sova, leva, äta och jobba i ett trångtmöblerat rum på 17 kvadratmeter i några år. Jobba, äta, titta på film vid samma bord som senare blir uppdaterat till vardagsrumsbord.

ur koman

Jag minns inte när jag senast åt ordentlig mat hemma, förutom de gånger jag hade besök och gjorde makaronilåda/risotto/klyftpotatis med biff. Och plötsligt gör jag veckomatschema. Gör matlådor på helgen för hela veckan. Riktig mat. Och jag diskar. Diskar och dammsugar. Har byksöndag. Planerar att göra en taklampa. Planerar ett konstverk till väggen. Sorterar bokhyllan tills detn är färdigsorterad. Läser böcker. Är glad och nöjd. Inte bara halvnöjd nu och då. Inte bara glad så där ibland, när jag anstränger mig lite extra.

Det har antagligen något att göra med att jag har ett sovrum. Har ett kök. Har ett vardagsrum. Inte bara möbler och prylar jag gillar, utan en lägenhet som jag gärna bor i. Känner ingen ångest när jag stiger in i trapphuset, in i hissen, nyckeln i nyckelhålet. Inte bli påmind varje gång jag stiger in genom dörren att det här är en nödlösning och att jag år efter år efter år bott i nödlösningen, första bästa lägenheten jag råkade se när jag behövde flytta snabbt som sjutton.

Och i samma hus råkar han som hjälpte mig flytta förra gången bo. Det är lite lustigt. Det är helt okej.

30 januari 2010

vi pratar filmer

Jag: en bra film jag såg blablabla du borde se den blablabla den borde du också se blablabla och den tror jag att du borde se blablabla
Han: Har jag berättat att jag såg...
Jag: Vadå?
Han: Glöm det. Det var inget.
Jag: Tänkte du berätta att du sett Avatar i 3D?

Vi skrattar så att tårarna rinner. Vi såg Avatar som 3D tillsammans på bio för en månad sedan.

dogs days are over

Florence + the Machine

29 januari 2010

avsaknaden av dagens ord

Jag har återkommande eksem på fingrarna. Fingrarna sväller upp, blir röda, hettar och jag kan inte knyta händerna. Efter något dygn och otaliga nedkylningar under dygnets alla timmar under kallt vatten, slutar det och jag får små kliande blåsor på fingrarna. För varje gång utslagen kommer blir de fler och större. De har börjat komma oftare.

Först trodde jag att jag var allergisk mot nickel. Det var jag inte. Sedan trodde jag att jag var allergisk mot att resa eftersom jag oftast fick de då. Det lät långsökt. Sedan trodde jag att det berodde på mina väskors handtag. Det hjälpte inte att byta väskor. Jag trodde att det berodde på tvättmedel eller tvål. Det hjälpte inte att byta dem. Jag trodde att det berodde på kalla vintrar, tills jag fick fler och större än någonsin under sommarens resa till Italien. Jag har provat att smörja händerna. Jag har provat hydrokortison.

När jag för drygt en vecka sedan kände igen symptomen beställde jag tid hos en läkare. Jag fick en tid tre veckor framåt. Nu har det gått en vecka, utslagen börjar försvinna och jag måste avboka läkartiden. Jag vet inte hur många gånger jag avbokat tiden. Jag vet inte hur många apotek jag besökt som sagt att de inte vill ge mig någon annan salva än de jag provat på innan jag visat eksemen för en läkare. Den här gången spred blåsorna sig till fingerspetsarna. Ja, jag har alltså inte skrivit några avhandlingsord, blogg eller mejl de senaste dagarna. Jag vet att det räknas som jobb att läsa. Det känns bara inte så. Inte just nu.

Ja, det här var en sjukdomsblogg. I början av veckan medverkade jag i radion. Uttalade mig om bloggandet. Sa något om att bloggandet, och skrivandet i sig, kan ses som terapeutiskt. Nu känns det faktiskt lite bättre.

Ja, det här var kanske äckligt. Men äckligare skulle det väl vara om jag lade till ett foto av utslagen. För foton har jag. Tänkte att jag kunde visa dem för läkaren. Hon vill inte se dem. Hon ville att jag avbokar tiden och bokar på nytt när jag får dem igen. Jag blir tokig.

25 januari 2010

backyard babies

I fredags var jag på konsert med några vänner. Vi såg Backyard Babies. Vi hade alla sett framemot konserten. Beskrivande för konserten var att när konserten var slut gick vi till garderoben, tog våra ytterkläder, gick till grillkiosken, gick hem och under hela promenaden hemåt kommenterade ingen av oss själva konserten. Den var okej, men på inget sätt något extra.

24 januari 2010

hem ljuva gula hem

Någon gång i augusti när jag ensam och tillfälligt bodde i en husvagn ute på landet tänkte jag skriva en text om vad man kallar ett hem. Jag skrev aldrig någonting. Nu sitter jag i min nya lägenhet. Det är ungefär ett dygn sedan min flytthjälp åkte hem efter några dygns övernattande, bärande av flyttlådor och möbler samt blodsockersbergochdalbana. Det känns som om jag alltid bott här.

19 januari 2010

punkt nummer 7

7. Det är lätt att glömma en punkt när man sitter på jobbet. När man kommer hem möts man av över 40 stycken flyttlådor, 12 stora sopsäckar kläder, över 20 papperspåsar böcker, möbler och allt det opackade. Den här veckan byts mina avhandlingsord mot flytt.

18 januari 2010

mitt liv just nu

1. skriva
2. sömn
3. ett par timmar World of Warcraft innan jag går och sova
4. smörgåsar på jobbet
5. boka biljetter till diverse konserter
6. tänka på hur jag ska fortsätta tokskriva avhandling efter förra fredagens deadline

15 januari 2010

det gör mig glad

Den 26 februari skall jag se Imogen Heap.



13 januari 2010

saker som kanske borde göra mig orolig

1. Hur snabbt jag accepterat att jag bokstavligen måste skriva från morgon till natt för att doktorera inom min tidtabell.
2. Hur säker jag fortfarande känner mig inför tidtabellen.
3. Hur det inte skrämde mig att höra två kollegors beskrivning av tiden jag just nu har framför mig.
4. Att jag känner mig berusad efter två cider och promenad hem från krogen klockan 23.
5. Att jag de facto gick hem redan 23, så snart Anna Maria Engberg spelat klart.
6. Att jag om 11 timmar ska sitta i en radiostudio och direktsänt berätta hur förträfflig en viss litteraturförening är.

dagens jobb (med musiktips)

Avhandlingsord idag: 1603

Läst idag: skumläst otaliga böcker

Mötestid: noll

Framgång: att ett av veckans problem delvis löstes när jag frågade om hjälp via facebook

Höjdpunkt: när jag nu slutar jobba, går till jobbköket efter en smörgås och därefter får lyssna på Anna Engberg duo på Bar Kuka.

Besvikelse: att inte hitta de referenser jag sökt

Distraktion: slösurfning vid stunder av hunger och trötthet

Jobbighetsnivå: tämligen ojobbigt

två dagar kvar

Säkert tecken på att jag närmar mig en deadline och ser ljus i mörkret:
jag börjar slösurfa

12 januari 2010

dagens jobb

Avhandlingsord idag: 2150

Läst idag: Women and Fat. Approaches to the Social Study of Fatness av Hannele Harjunen och bloggar jag studerar

Mötestid: 2 timmar forskarseminarium

Framgång: endast 2921 ord kvar tills min deadline på fredag och det ser ut som om jag kommer att ha tid att redigera texten en del innan jag lämnar in den

Höjdpunkt: när jag kom på rubrik för texten jag jobbar med.

Besvikelse: att tänka att jag nog trots allt måste gå hem trots att jag har ordflyt.

Distraktion: ingen

Jobbighetsnivå: ojobbigt

9 januari 2010

mitt decennium

Igår: nio timmar av firande att vi varit vänner i tio år och genomgång av vårt decennium.
Idag: två stackars huvuden.

Sånt går inte att beskriva.

Att vi träffades och blev nära vänner var den enda bra sak med att jag gick igenom sju år av manipulation, explosioner, långa tystnader och psykologiskt maktspel. Nej, största delen av mitt decennium vill jag inte minnas.

8 januari 2010

kulturtanter

Liv Strömquists serie i tidskriften Bang är så där super, som Liv Strömquists serier så gott som alltid är.

7 januari 2010

musikåret 2009

Det är helt enkelt något alldeles fantastiskt gällande listor.

Här de 40 artister jag lyssnat mest på under 2009, när jag lyssnat med min dator och haft nätkontakt. De skrivna i rött har jag sett live. De som är skrivna i grönt skall jag se inom de två närmsta månaderna.

1. Band of Horses (692 plays)
2. Regina Spektor (465 plays)
3. Hello Saferide (393 plays)
4. Rasputina (377 plays)
5. The Hellacopters (375 plays)
6. Britta Persson (372 plays)
7. Jenny Wilson (297 plays)
8. Battles (266 plays)
9. Jessica Lea Mayfield (234 plays)
10. Cats on Fire (224 plays)
11. Backyard Babies (209 plays)
12. Jens Lekman (200 plays)
13. The Dresden Dolls (184 plays)
14. Nouvelle Vague (178 plays)
15. Anna Ternheim (177 plays)
16. The Concretes (161 plays)
17. Imogen Heap (154 plays)
18. The White Stripes (145 plays)
19. Hanne Hukkelberg (139 plays)
20. Suleeka (138 plays)
21. Frida Hyvönen (128 plays)
22. Marit Bergman (124 plays)
23. Yeah Yeah Yeahs (123 plays)
24. Bright Eyes (118 plays)
25. Feist (115 plays)
26. The Killers (109 plays)
27. Jonna Lee (103 plays)
28. Timo Räisänen (100 plays)
29. Emma Nordenstam (99 plays)
29. Detektivbyrån (99 plays)
29. Bad Cash Quartet (99 plays)
32. M83 (97 plays)
33. The Tough Alliance (95 plays)
34. Mogwai (92 plays)
35. Placebo ((91 plays)
36. The Maccabees (88 plays)
37. !!! (86 plays)
38. Archive (82 plays)
39. Jennie Abrahamson (81 plays)
40. Stars (80 plays)

dagens jobb

Avhandlingsord: 545

Läst idag: otaliga aktuella, vetenskapliga artiklar inom flickforskning

Mötestid: noll

Framgång: att jag jobbat (ja, på riktigt jobbat) 8,5 timme.

Höjdpunkt: uppmuntrande avhandlingsprat i korridoren

Besvikelse: att det trots allt blev så få konkreta ord

Distraktion: noll

Jobbighetsnivå: inte nämnvärt jobbigt

6 januari 2010

när det drar ihop sig

Årets film: Inglourius Basterds, tätt följt av The Boy in the Stripes Pyjamas och Frozen River.

Årets filmupplevelse: Det är knepigt med filmupplevelse. Det handlar inte endast om filmen. Det innefattar också platsen, sällskapet, stämningen. Avatar var den första filmen jag såg som 3D på bio. En okej film som blev ännu bättre tack vare sällskapet, bilfärden till och från Helsingfors en sen måndagskväll en av de sista dagarna i 2009. Jag behövde tänka på något annat. Göra något annat. Vi åt hamburgare och gick på café innan filmen. Körde hemåt mitt i natten, lyssnade på musik, när jag tänker efter en av de dagar då jag inte alls tänkte på sorgliga saker. Samtidigt känns det som om Tarantinos Inglourious Basterds borde vara årets filmupplevelse. Såg den som avslutningsfilm på Espoo Ciné. Hade beställt biljetter långt innan, för att få plats på läktaren. Satt i Esbos Kulturcentrum tillsammans med 782 andra personer. Förlorar titelns som årets filmupplevelse eftersom jag samma morgon hittat en mystisk knöl i min hand. En knöl som senare visade sig vara en snäll knöl.

Årets utställning: Har varit ett utställningsfattigt år, tänkte jag skriva, men det är inte helt sant när jag tänker efter. Flera mindre utställningar har jag gått på, tänkte jag skriva, men det är inte heller helt sant när jag tänker efter. Varit flera gånger än vad jag minns till Stockholm och samtidigt till Kulturhuset och utställningarna där. Minns inte någon särskild utställning där, så antar att ingen kan tävla om årets utställning. På sommaren såg jag Helena Schjerfbecks utställning i Ekenäs. På hösten besökte jag Göteborgs konstmuseum och Röhsska Museet. Som utställningsupplevelse skulle Kandinsky-utställningen i Munchen vinna, men om jag tänker på innehåll vinner den stora Picasso-utställningen i Helsingfors.

Årets seriealbum: Top Shelf 2.0

Årets musikupplevelse: Band of Horses med Jessica Lea Mayfield som förband.

Årets skivor: Nej, jag tänker inte ens försöka välja en skiva,
It's Blitz av Yeah, Yeah, Yeahs
Far av Regina Spektor
Hardships! av Jenny Wilson
Ellipse av Imogen Heap
Lungs av Florence + the Machine
Kings and Queens av Jamie T
Two Suns av Bat for Lashes.
Still Night, Still Light av Au Revoir Simone

Årets låt:
No Ones Gonna Love You av Band of Horses, den låt jag lyssnat överlägset mest på, även om det inte är en ny låt.

Årets spel: World of Warcraft. Jag hade tänkt börja spela för flera år sedan. Istället började det med att jag en sommarnatt satt i en husvagn ute på en äng. Jag har under de senaste åren läst mycket forskning, inkluderat litteratur om spelet i föreläsningar jag hållit, så satt jag alltså plötsligt i en husvagn och pratade med någon som spelat sedan det startade för fem år sedan. Några veckor senare köpte jag det, installerade det, spelade, köpte nästa expansion, spelade, fick senaste expansion i julklapp, spelade och sitter nu och väntar på RAM-minnet jag beställt för att min dator skall klara av spelet bättre.

Årets teve: säsong 4 av Dexter.

Årets resupplevelse: Besökt fem länder och övernattat i flera olika städer i de flesta av länderna. Resan till Italien vinner överlägset.

Årets teaterupplevelse: Jag är din flickvän nu av teater Viirus.

Årets dansföreställning: The Square

Årets konferens: Har presenterat min forskning på tre internationella konferenser och en nordisk. Jag vill fortfarande helst glömma att jag ordnade den årliga nationella konferensen. Vinnare av årets konferens är the 7th European Feminist Research Conference i Utrecht, Holland. Innehållet, deltagarna, pubkvällarna, restaurangbesöken, nya kontakter och återknytandet av gamla kontakter och övernattningen i enormt hostelrum med nordiska kollegor jag träffat, bott ihop med och tyckt om redan innan konferensen.

Årets bästa beslut: Att ta emot forskningsfinansiering och sluta på jobbet jag hade under våren. Bubblare: att en del av sommaren ensam bo i husvagnen på ängen mellan viken och skogen. Visade sig vara supermedicin mot avhandlingseländig skrivkamp.

Årets orosmoln: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: allt det jämntjocka, hemska, motsträviga och sorgliga.

Årets "Äntligen!": När jag på sensommaren läste en artikel och fick en aha-upplevelse och äntligen förstod vilket perspektiv min avhandling ska ha.

Årets mat: Grilled tuna (200 g) seasoned with wasabi sesame spice mixture, king prawns on a skewer, coriander–garlic sauce, iceberg lettuce, spiced mayonnaise, fennel–cucumber salad, and Memphis-potatoes. Jag åt det i restaurang Memphis på hösten och tänker fortfarande på det.

Årets fest: ASR/grillfesten vid husvagnen.

Årets heldag: oavgjort mellan en utflykt till Särkänniemi med samma sällskap som årets heldag år 2008 och ASR/grillfesten som egentligen varade i två dagar.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Att min vår var nästan lika eländig som min höst. Extremt mycket jobb, extremt mycket tågresor, extremt lite lön för mödan.

5 januari 2010

dagens jobb

Avhandlingsord: 904

Läst idag: lite Systerskapets logiker. En etnologisk studie av feministiska fanzines, lite I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnaietjejer och lite Cyberfeminism in Northern Lights. Digital Media and Gender in A Nordic Context.

Mötestid: noll

Framgång: att jag överhuvudtaget steg upp och tog mig till jobbet

Höjdpunkt: noll

Besvikelse: att de tre första lunchställen jag gick till fortfarande var stängda

Distraktion: domkyrkan utanför fönstret

Jobbighetsnivå: stötvisa flyt

kom palm

Man tror att man ska sluta vara rädd när det man var rädd för hänt. Det är inte så. Man fortsätter vara rädd.

Man är rädd för nästa sak, och nästa. Man är rädd för begravningen. Man vill hålla ihop. Om inte för sin egen skull, så för alla andras. Man håller inte alls ihop. Man faller i bitar redan när man stiger in i kapellet. Man ser att alla andra håller ihop. Man samlar sig. Man får rådet att räkna stolar, räkna tegel i väggen. Räkna psalmböcker. Det hjälper inte. Jag kan inte räkna. Jag gör nya ord av Psalmbok. Psalm. Bok. Lok. Kal. Kom. Palm. Och faller i bitar. Får svårt att andas. Och tänker att det inte var mig de lovade dra ut om jag svimmade. Ingen behöver dras ut i benen. Det skrattar vi lite åt när det äntligen är över. Vi skrattar också åt värmelamporna som finns i kapprummet. Att dem vill man ha hemma också. Lite skratt. Men att de lyser lite dåligt. Lite skratt. Sedan är det över. Men man är fortfarande rädd. Och oändligt trött.

4 januari 2010

dagens jobb

Avhandlingsord: fjuttiga 87

Läst idag: bloggar jag ska analysera

Mötestid: noll

Framgång: att jag överhuvudtaget steg upp och tog mig till jobbet

Höjdpunkt: om jag inte skulle ha varit så extremt hungrig skulle höjdpunkten ha varit min tidiga promenad hem från jobbet. Nu hoppas jag på höjdpunkt ikväll när jag försöker skriva mer.

Besvikelse: tröttheten och bristen på motivation

Distraktion: dag ett i nya huset på jobbet. En lång korridor med flyttlådor, mitt nya rum fyllt med mina flyttlådor. Flyttlådor. Flyttlådor. Flyttlådor som jag packade upp trots att jag bestämt mig för att packa upp dem först efter att en text skrivits klart.

Jobbighetsnivå: mest likgiltighet.