30 november 2010

och snart är det måndag igen

Tre biljetter till Gogol Bordellos konsert trodde jag att jag hade i plånboken. En till mig, en till brorsan och en till mamma. Men plötsligt var de inte där. De var borta. Jag var helt säker på att jag lagt dit dem så att de inte skulle försvinna i flytten. Sökte i flera timmar, övervägde att kolla om det fanns biljetter ännu till salu och om jag i så fall skulle köpa tre nya och inte säga något till nån. Efter en halvdag av magont, ringde jag brorsan för att fråga om han sett dem när han hjälpte till att packa upp. Nä, men de dyker väl upp. Och dyker de inte upp, dyker de inte upp, sa han medan jag hyperventilerade. Jaha, sa jag och lade på luren. Sedan hittade jag dem. I ett litet fack inne i ryggväskan. Där hade jag lagt dem så att de inte skulle försvinna i flytten. I fredags.

några nja-filmer (eller översatt till stjärnor: 2 stjärnor)

The Bands Visit
Nights and Weekends
Away We Go
World Trade center
In Search of a Midnight Kiss
Snabba Cash
Sherlock Holmes
The Line of Beauty (bbc miniseries)
The Dark Knight
Adventureland
9*
Life During Wartime
Cloudy with a Chance of Meatballs
The Contract
Mr Nobody

* långt efter att jag sett filmen känns det väldigt orättvist att jag då bedömde den som nja.

29 november 2010

min måndag

Här kan man läsa vad jag gjort idag. Med några tillägg:

När jag kom hem tände jag inget ljus istället satte jag mig vid datorn och fyllde i en ersättningsansökan eftersom mitt tåg hem från Helsingfors var enligt konduktören 62-63 minuter försenat. Mitt tåg till Helsingfors var lite över 30 minuter försenat, men gränsen för att man kan få 25% tillbaka av biljettpriset är vid 60 minuter.

Det är helt grymt kallt.

Jag tog ett foto av skumppaflaskorna och glasen från andra hållet, men jag orkar inte gräva fram bilden från telefonen.

Jag åt en Snickers på tåget och en Pätkis på tågstation.

Jag ska nu dricka kaffe.

Mitt hem ser ut som en bombnedslag (det blir lätt så när man flyttar) och jag orkar inte ta itu med röran.

På tåget läste jag färdigt Utrensning av Sofi Oksanen (den får fem stjärnor av fem möjliga) och på Pocketshop på tågstationen köpte jag Baby Jane av samma författare.

Tack för idag, slut för idag. Nu ska jag dricka kaffe och sörja att det är första dagen man inte kan se på Big Brother sedan tre månader tillbaka. (Igår var det final. Fel person vann och jag röstade inte bara en gång utan fler).

28 november 2010

Lotta är online*

Internetleverantör: Jag har bra och dåliga nyheter. De bra nyheterna är att du är vår första kund i det här huset. De dåliga nyheterna är att vi inte vet om du får internet nästa vecka eller om ett år.

*en ganska cheesy romanhänvisning.

27 november 2010

lite som ett Birkaknep

När man packar vinglas och sulfitpappret tagit slut kan man packa de sista glasen i sina pyjamasbyxor. Det ryms tre glas per ben.


23 november 2010

några ok-filmer (eller översatt till stjärnor: 3 stjärnor)

Adam
Sunshine Cleaning
21 grams
The informant
Prinsessa
Crazy Heart
Festen
Paper Heart
The Children of Huang Shi
Valkyria
Nowhere Boy
Twilight Eclipse
Fish Tank
The Men who Stare at Goats
Harold and Maud
Winnebago man

en blogg om en blogg

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

lite som postskrift

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

bakom, postskift eller vad det kunde heta

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

se mitt kök, se mig

Flyttfirman kom med flyttlådor.

Jag stängde dörren till köket för att dölja diskberget (relativt litet men väldigt utstrött), alla tomma läskflaskor, kastrullen med quinoa som nyss kokat över, den stationära datorn med World of Warcraft i full gång mitt på matbordet, den halvtomma chipspåsen, skålen med godis, de utdruckna kaffekopparna.

"Saanks kurkkaa paljonks tavaraa sul on", frågade flyttmannen några år yngre än mig själv och öppnade dörren till köket.
"Nåjåå", svarade jag, blundade för en liten stund och tänkte "jag dör".

Han kunde inte dölja sitt fniss.

min fina torsdagskväll





22 november 2010

om jag skriver det minns jag det, kanske

Hur ska jag någonsin kunna använda bloggen som en minnesanteckning för mig själv om jag inte skriver att jag såg Jonas Gardell fredagen den 5.11. Han var bra.

En kanske mera värdefull minnesanteckning för mig själv är: om man dricker cider innan en sådan tillställning kunde det vara smart att inte dricka en cider, gå på toaletten och sedan dricka en cider till. Det förstör koncentrationen för en hel föreställning. Inte bra.

några ja-filmer (eller översatt till stjärnor: 4 stjärnor)

A Love Song for Bobby Long
Almost Famous
Band, bang your dead
Finding Nemo
Dear John
An Education
Män som hatar kvinnor
Flickan som lekte med elden
Luftslottet som sprängdes
In the Loop
My Sister's Keeper



Det är knepigt med poäng. En del av dessa såg jag i början av året. Det var samtidigt fick stjärnorna. Nu är jag inte säker på om en del av dem var värda varje stjärna.

måndagsfail

Ännu i morse trodde jag att jag skulle lyssna på Marina and the Diamonds live på Tavastia ikväll. Biljetten hade jag köpt för flera månader sedan. Den var uppsatt på kylskåpsdörren. Jag låg i sängen och planerade vilken buss eller vilket tåg jag skulle ta. Steg upp, åt morgonmål, tog ner biljetten från kylskåpsdörren när jag lade tillbaka mjölken. Fan. Jag har skrivit fel datum i kalendern. Jag har flyttat dagens och morgondagens möten till slutet av veckan. Då när konserten i egentligen är. Fan. Flyttgubbar som kommer 8.30 och jag som kommer hem med nattbussen lite efter 4 om jag bestämmer mig för att åka. Inte så lockande.

Och ingen är mindre förvånad än jag själv.

20 november 2010

mera böcker än vad det ryms i bokhyllan

3,5 lördagstimmar på en bokmässa utan att köpa en bok. Därefter gick jag till Akademen, spontanshoppade Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo, antologin Min Ellinor/Blod och Vips så blev det liv av Bob Hansson. Nu är jag sugen på att göra den största Adlibrisbeställningen jag någonsin gjort.

17 november 2010

att vara tillbaka, på ett ungefär

Efter sju dagars snorkling i Röda havet, ungefär 30 minuter ridning på en kamel och en nästan 10 km lång promenad längs en fyrfilig väg mitt i öknen under stekande sol mitt på dagen (eftersom jag och brorsan är jag och brorsan, och vi blir extra mycket jag och brorsan när vi umgås tätt en längre tid och gör såna hardcore/extrema/dumdristiga saker) behöver jag semester.

Men nu är jag hemma. Imorgon sitter jag igen på jobbet. Imorgon fortsätter jag där jag blev innan Egypten. Imorgon gör jag en sista ansträngning att hitta min sladd till kameran. Imorgon försöker jag förmodligen klura ut hur jag köper en ny kamerasladd. Imorgon åker jag till Helsingfors för att lyssna på Imogen Heap. Imorgon hoppas jag att hon är lika bra som hon var när jag såg henne i Stockholm i februari.

4 november 2010

Get some (dans i vardagsrummet med persiennerna fördragna)



Lykke Lis nya singel. Mycket dansigare än de äldre låtarna av henne. Utmärkt att dansa till när man är riktigt glad.

3 november 2010

Osprunget

Redan innan jag gått förbi domkyrkan in mot centrum borde jag ha fattat att resten av dygnet inte skulle bli som jag tänkt mig. Han svängde ut på trottoaren framför mig. Efter alla dessa år.
Bara så där. Så gick han några steg framför mig och jag kände obehaget knyta ihop sig till en hård knut i magen, sakta lösa upp sig, bara för att nysta ut sig i otaliga nervösa snören som spreds i benen, armar, fingrar, hela jag. Alla dåliga år. Alla bra år efter alla dåliga år som raderades bort, hur jag än försökte hålla fast i bra känslor. Gamla obehagliga minnen. Elaka ord. Samma gamla höstjacka hade han på sig. Så gick vi efter varandra, förbi domkyrkan, över bron, mot biblioteket.

När jag kom fram till Forex, fick jag veta att de inte hade egyptiska pund. Fick göra en beställning. Gick vidare till Instrumentarium där jag tänkt välja nya glasögon. Bara för att konstatera att de skulle stänga om fyra minuter. Gick vidare till skoaffärer för att trösta mig med skor, men hittade inga som passade. Gick vidare till klädaffärer, bara för att konstatera att inget passade på mig. Gick hem.

Klockan är snart halv elva på kvällen. Jag tänkte byta om till joggingkläder. Tänkte gå ut för att springa. Och jag som sällan mera springer. Aldrig springer. Då sprang jag. För att jag var tvungen. Och jag tänkte springa nu igen bara för att han så många år gnällde att jag var så fet, så karaktärslös, hade så tjocka fotvrister, att jag inte skulle tro att jag någonsin skulle träffa någon som ville ha barn med mig så länge jag var den jag var. Springa. Bara för att jag gick mot centrum just den vägen, just det klockslaget.

Här ska inte springas.


dagens jobb

Nu får det räcka, tänkte jag idag.

Plockade fram en liten tom papperslapp. Skrev 500 ord/dag överst på papperslappen. Höll mig från att fortsätta dagen med att fylla resten av pappret med blommor. Sedan öppnade jag dokumentet. Kände för att dunka huvudet i bordsytan några gånger men nöjde mig med att pusta, slita mig i håret, skjuta bort mig från skrivbordet i min skrivbordsstol. Skrev 503 nya ord.

Jag kan inte längre skylla på att jag undervisar. Tröttnat på frågor om när det är dags för karonkka (strunt i disputationstillfället!). Nu tusan ska det bli doktorsavhandling.

2 november 2010

puff, puff

Nu har Bloggskrift börjat igen. Ser framemot en hel massa trevliga texter.

1 november 2010

flygfilmer

På hemresan såg jag uteslutande ganska okej filmer:
Toy Story 3 (mer än okej) och Legendary (sådär okej).

som om jag alltid suttit här

Så här var det. Jag var i Cortland, jag var i New York, jag var på Arlanda längre än planerat, jag var hos föräldrar, jag var hos brorsan, jag var hos J. Nu är jag här igen. I Åbo, arbetsrummet. Med mörker utanför fönstret. När jag promenerade hit idag kändes det som om jag varit borta i flera månader. Flera år, till och med. Tills jag satt. Tills jag fortsatte där jag slutade. Det finns så mycket jag kunde berätta. Men väl när jag satt mig ner tog det några minuter och det kändes som om jag aldrig varit borta.

Så här såg det ut i Cortland (i norra delstaten NY) där jag var den mesta av tiden:Här kan man se stadens absoluta centrum. Mitt på eftermiddagen en lördag. I värsta rusningstrafik, när människor hopade sig längs gatorna för att stirra på oss, som kom promenerande. Det var inte alls som man tänkt sig.


Sedan åkte jag till New York City, för två dygn:Det var annorlunda. Mest var det för lite tid. Mest tid för att se på sevärdheter från en turistbuss med guide.


Det kommer kanske mer.